Marie och Maja - med rätt att installera

De utgör en sällsynt art – de kvinnliga elinstallatörerna. Av 45 000 auktoriserade elinstallatörer i Elsäkerhetsverkets register är endast 240 kvinnor, vilket motsvarar mindre än 0,5 procent. Av dessa är endast 20 kvinnor registrerade som elinstallatör för regelefterlevnad, det vill säga har den roll som ett elinstallationsföretag behöver för att uppfylla elsäkerhetslagen. Elektrikerförbundets siffror visar samma riktning, ungefär 1,5 procent av medlemmarna är kvinnor. Vad beror det på att kvinnor inte väljer yrken inom el och energi? Och varför stannar man inte kvar i yrket efter utbildning? Det är frågor som tas upp i Elsäkerhetsverkets rapport, Fokus på jämställdhet i energisektorn. Och för att söka efter fler svar har vi pratat med två kvinnor som valt att utbilda sig till elinstallatörer.

Auktorisation ger möjligheter

Marie Bankhed är 54  år och är i grunden programmerare. När IT-bubblan sprack utbildade hon sig till elektriker på yrkeshögskolan i Malmö. Efter 15 år som elmontör i lite större företag som Lunds Energi, Karlstad el-och stadsnät och Kraftringen, tog hon steget att utbilda sig vidare till elinstallatör.

- Det var i samband med att jag började jobba med solcellsinstallationer för ett mindre företag som jag fick utbildningen till elinstallatör betald av företaget, säger hon. De behövde en elinstallatör för regelefterlevnad och jag såg det som en fördel att öka mina chanser till jobb och utveckling, säger Marie.

Marie tror att en av orsakerna som kan ligga bakom att kvinnor inte väljer karriären som elinstallatör, är att utbildningen kostar runt 35 000 kronor.

- Är man nöjd med att jobba som elektriker och dessutom inte höjer sin lön när man får jobb som elinstallatör, så finns inte drivkraften riktigt. Men det finns valmöjligheter som inte kommer fram när man speglar yrken inom elbranschen. Jag själv tänker addera mina elkunskaper med en projektledarutbildning nu, säger Marie.

Bort med föråldrade bilder

Det är heller ingen särskilt lockande bild som framställs då man googlar på begreppet elyrken. Ofta framträder en stereotyp och föråldrad bild av elektriker – en man i blåställ och rutig skjorta med en skiftnyckel. Trots att det går långsamt så ser Marie ändå att det hänt en del när det gäller jämställdhet och machokulturen under de senaste åren. Fler yngre män med lite andra värderingar har tagit plats i byggbarackerna.

- Men det behövs kvinnor som syns i branschen – förebilder - som visar vad det egentligen handlar om. Kvinnor kan många gånger se saker på ett annat sätt, tror jag, exempelvis vad funkar bäst för det här hushållet och hur kan vi få det här snyggt, säger hon.

Idag jobbar Marie på Ellevio i Karlstad och ritar elnät, driftscheman och kopplingsschema för stora ställverk. Inte så mycket kabelarbeten och byggbaracker alltså, men ett väldigt roligt jobb att hitta lösningar för innehållet i stora knutpunkter i samhället som ska fördela elen till våra bostäder och vår infrastruktur. Hon tycker att alla roller hon haft inom elyrken har varit ombytliga och intressanta. Ingen dag är den andra lik, ständigt nya utmaningar beroende på vilken miljö man jobbar i.

- Jag får använda mitt logiska och praktiska tänkande och hitta lösningar på problem, det gillar jag. Till de kvinnor som står inför valet att utbilda sig inom el- och energiområdet säger jag bara kör på! Det är utvecklande och det finns jobb och ni behövs för att få svenskt arbetsklimat att blomstra, säger Marie.

Så många möjligheter i elbranschen

Under 2020 var det endast 10 kvinnor som sökte auktorisation hos Elsäkerhetsverket. Inom installationsbranscherna finns goda framtidsutsikter som borde intressera både unga kvinnor och män, men når den informationen fram till ungdomarna? Maja Zettergren är 24 år och har en auktorisation som elinstallatör sedan två år. Hon har totalt fem år i elbranschen och jobbar idag på Fresenius Kabi i Uppsala, ett globalt företag som specialiserat sig på läkemedelsprodukter  exempelvis dropp och andra näringslösningar för sjukvården. Där jobbar hon med underhåll och service av maskinerna i själva tillverkningen. Precis som Marie vittnar hon om spännande och varierande arbetsdagar.

- Jag har ett roligt och omväxlande jobb där jag också får jobba med förbättringar tillsammans med ingenjörerna som leder till utveckling av verksamheten. Jag känner mig uppskattad och får gehör för mina idéer, säger Maja.

Hur hamnade hon i elbranschen då? Jo en tjejkompis, vars pappa jobbade i branschen, ville att de båda skulle söka elprogrammet på gymnasiet.
Hennes första jobb var som elektriker i företaget Peab Marine som hade uppdrag åt Stockholms hamnar. Vardagen bestod av service och underhåll av elen på kajer och båtar. Samma företag hjälpte kommunen med elarbete vid festivaler och teater- och musikevenemang där det behövdes sättas upp tillfälliga elanläggningar. El utomhus alltså, vilket innebar mycket att tänka på gällande fuktig miljö och särskilt slitage.

- Jag trivdes bra under gymnasiet vi var fyra kvinnor och tretton män. Men det blev en stor kontrast mellan skolans värld och byggbaracken. På min första arbetsplats var jag enda kvinnan. Det var tråkigt. Det blev en speciell sorts samtal i byggboden, på männens villkor.
På min nuvarande arbetsplats är det skillnad och ganska många kvinnor som är exempelvis operatörer. Här är det mer jämställt, säger Maja.

Bättre information i skolan om yrkets bredd

Hon tycker, precis som Marie, att det saknas förebilder för kvinnor och bra information som öppnar ögonen inför alla möjligheter som finns om man väljer elyrket. När hon gick på gymnasiet fick hon till exempel ingen information om att man kunde söka auktorisation som elinstallatör efter en viss tid. Där fick hon uppfattningen av att elektriker drar el på byggen, vilket är långt ifrån det hon sysslar med idag. Och på sin första arbetsplats tyckte gubbarna att det var onödigt att ansöka om auktorisation för att bli elinstallatör.

Maja tror att det behövs positiv pepp, saklig information och stöd för att fler kvinnor ska våga välja elyrket. Det har också stor betydelse var man hamnar när man gör sin praktik och hur man blir omhändertagen menar hon.

- Kvinnor har i allmänhet så höga krav på sig själva och tror sig ofta inte om att kunna det här med el. Jag själv hade verkligen ingen baskunskap eller ens intresse för elektricitet när jag valde elprogrammet. Min tjejkompis som egentligen var den som fick mig att söka elprogrammet på gymnasiet, hoppade av.

På Majas nuvarande arbetsplats blev hon däremot peppad att ta steget till att bli elinstallatör. Där finns också möjlighet för henne att utveckla sig inom programmering, CAD-ritning och konstruktion. Vad tror Maja att det kommer att krävas för att kvinnor ska söka utbildningar inom el och energi?

- Mycket handlar om att på ett tidigt stadium i skolan få kunskap om vilken oändlighet av val man har som elektriker eller elinstallatör – bort med bilden av att man bara hamnar på byggen livet ut, säger hon.

Bild: Marie Bankhed, Maja Zettergren, privat.
Text: Cia Edlund