LEDARE - Ett säkert vårtecken eller ett kommande ”vård”tecken?
Ett säkert vårtecken för min del har de senaste nio åren varit den årliga elolycksfallsrapporten. Jag har länge varit engagerad i att sammanställa statistiken till den rapport som vi släpper varje vår. I år har det varit lite extra utmanande eftersom vi har utvecklat vårt inhämtande av underlag och det har krävt ett särskilt arbete för att analysera och sammanfoga till en rapport som följer den form vi vill ha.
Det har varit värt all möda då en bra rapport blivit ännu bättre. Men statistiken i sig själv är, enligt mig, illavarslande. Vi ser en ökning av anmälda elolyckor. Vi ser bland annat att antalet olyckor som bedömts ge 1 till 3 dagars sjukfrånvaro har ökat bland elektriker. Detta är tydligast bland yrkesgruppen installations-och serviceelektriker. Mycket oroande statistik tycker jag, med en elbransch som står inför utbyggnad och stora utmaningar när samhället på kort tid behöver ställa om energianvändningen.
Det underlag som vi får från Försäkringskassan är till största del baserat på digitala anmälningar, men inte helt. Det gör att det finns ett mörkertal kring olyckor som inte bedömts ge sjukskrivning. Alltså fler anmäler elolyckor, men det finns en osäkerhet i underlaget då anmälningar görs både via pappersblanketter och digitalt. Alla pappersanmälningar som rör olyckor, som inte bedömts ge sjukfrånvaro, hinner man för närvarande inte få med i det årliga statistikunderlaget.
I en särskild undersökning bland elektriker som vi upprepar var femte år, som finns som bilaga till rapporten, ser vi samtidigt att viljan att anmäla elolyckor till sin arbetsgivare har minskat. Mindre än hälften av de drabbade anmäler idag en elolycka i jämförelse med senaste undersökningen 2017. I de frisvar som ges, på varför man inte anmäler, är min slutsats att det framför allt är de lindriga olyckorna som inte rapporteras in. Olyckor där den drabbade inte tycker att hen blivit skadad eller där skadan varit så liten att hen inte tyckt att det varit värt besväret att anmäla. Statistiken kring elolyckor utan bedömd sjukfrånvaro blir därför mycket svårbedömd.
Elektrikerna i undersökningen svarar att orsaker till olyckor var att man inte följt rutiner, men också bristande kännedom om den anläggning man jobbar i och brister i kunskap för de arbeten man gjort. Varför har man då inte följt rutinerna? Ja, det vanligaste svaret är precis som vid tidigare undersökningar – det berodde på slarv. Något som däremot skiljer från undersökningen för fem år sedan är en markant ökning av personer som lyfter stress och tidspress som avgörande faktorer till att man inte följt rutinen.
Vad betyder det? Är det en beskrivning av elyrkespersonernas vardag? Har vi ett mer pressat arbetsliv och mindre marginaler?
För att inte priset för den elektrifieringssatsning vi står inför ska bli högt, för högt, måste vi ta dessa indikatorer på allvar. Säkerhetsarbetet får aldrig tas för givet. Ett proaktivt arbete med ständigt fokus på att förebygga olyckor i branschen måste pågå hela tiden. Elinstallationsföretagen måste bli bättre på att ge sig själva och sina anställda rätt förutsättningar genom sitt arbete med egenkontrollprogram och arbetsmiljöarbete. Detta för att säkra att inte stress, tidspress eller slarv leder till att rutiner frångås. Att de som utför arbetet har rätt kompetens och att man får rätt information om anläggningen är hygienfaktorer. För alla oss anläggningsinnehavare är det därför en skyldighet att vi har bra underlag rörande skötsel av vår elanläggning, att den är säker att använda, och för en elyrkesperson, att jobba i. Tillsammans skapar vi trygga arbetsplatser och bostäder och ger förutsättningar för en säker energiomställning.
Per Höjevik, analytiker/utredare Elsäkerhetsverket
Bild: iStock