Porträttbild Karin Sjöberg.

LEDARE - fortlöpande dialog är viktig i arbetet med nya föreskrifter

Att skapa ändamålsenliga regler som fungerar i praktiken kräver flera olika kompetenser. Framgångsreceptet stavas kommunikation, samarbete över yrkesgränserna och en ständigt pågående dialog med de som berörs av reglerna.

De senaste åren har det jobbats flitigt på Elsäkerhetsverket med regelgivning. Flera av myndighetens föreskrifter har setts över. Vissa har upphävts medan andra har omarbetats. Förslagen har stötts och blötts i både interna och externa referensgrupper och därefter har de skickats på formell remiss. Förhoppningen är att vi snart kommer att ha nya föreskrifter på plats som reglerar utförande och skyltning av våra starkströmsanläggningar samt kontrollen av dessa anläggningar och de elektriska produkter som installerats i anläggningarna. Därefter kommer nya regelarbeten att startas upp. Bland annat ska en översyn göras av de förskrifter som medger undantag från kraven i elsäkerhetslagen vid utförande av elinstallationsarbeten.

Men hur skapar man egentligen regler som ger den effekt som eftersträvas? Och när är det just regler som ska användas för att påverka ett beteende? Detta är frågor som en myndighet alltid behöver ta ställning till. För att vara framgångsrik krävs kunskap inom både teknik, riskhantering, juridik, ekonomi, kommunikation och människors beteende. En löpande dialog med de aktörer som direkt eller indirekt ska tillämpa reglerna är en viktig faktor för att skapa ändamålsenliga regler. Dessa aktörer besitter ofta kunskaper som myndigheten saknar och genom ett sådant möte kan vi hitta lösningar som fungerar i praktiken. En tidig dialog med berörda aktörer bidrar också till att skapa acceptans för reglerna och de kan i sin tur bli goda ambassadörer för det nya regelverket. Men som myndighet behöver vi också säkerställa att reglerna är samhällsekonomiskt motiverade, vilket kräver en annan typ av utredning som är nog så viktig. Tillslut har myndigheten ett förslag till nya regler, och då väntar den viktiga remissen där alla parter ges möjlighet att lämna synpunkter och förslag till justeringar. Summa summarum så tar ett föreskriftsarbete mycket tid i anspråk.

När föreskrifterna väl är beslutade, ja då tar ett annat arbete vid. Att sprida kunskap om reglerna är det första steget, att få människor att förstå varför de behöver följa reglerna är det andra. Och så börjar arbetet med att följa upp reglerna. Gav de den effekt som önskas? Behöver något justeras? Om svaret är ja så väntar ett nytt regelgivningsarbete.

Text: Karin Sjöberg, verksjurist vid Elsäkerhetsverket
Bild: Maria Obed