• Skriv ut
Alternativ bildtext

Elektriska bananläggningar

Tillsynen av elektriska bananläggningar omfattar de delar som utgörs av fasta anläggningar inom järnvägar, tunnelbanor och spårvägar. Av dessa är järnvägarna de i omfattning helt dominerande anläggningarna.

Elledningar vid järnvägDe fasta anläggningarna utgörs dels av matande anläggningar med ställverk, transformatorer, omformare etc., dels av kontaktlednings- eller strömskeneanläggningar med tillhörande återledningssystem. Anläggningarna finns huvudsakligen inom bananläggningarnas trafikområden, men kontaktledningar finns även i vagnhallar, verkstäder och liknande.

Risker vid bananläggning

Totalt finns närmare 1 000 mil järnvägar inom Sverige och därtill kommer cirka tio mil tunnelbanor och några mil spårvägar. Anläggningarna är en potentiell risk för olyckor. Dels för den mycket stora mängd människor och gods som transporteras av de olika tågslagen, dels för allmänheten, som på olika sätt kan komma i beröring med anläggningarna.

Exempel på sådana risker är barn och ungdomar som klättrar på vagnar och ledningsstolpar, fordon som kan riva ner kontaktledningar, personal som kan skadas vid handhavande av elutrustningen och passagerare som kan skadas vid framförallt brand i vagnarna.

Särskilda krav på skyddsåtgärder

Vissa delar av anläggningarna såsom ställverk, transformatorer och hjälpsystem återfinns även inom andra verksamhetsområden, till exempel inom industrin och elnätsverksamheten. Andra delar däremot är specifika för området elektriska bananläggningar. Här kan man i första hand nämna kontaktledningssystemet med matning av dragfordonen från kontaktledning via strömavtagare och återledning via fordonens hjul och räl. Detta system medför en mängd speciella problem och krav på skyddsåtgärder.

Sidansvarig: Peter Lindberg
Publicerad: 2010-06-29
Senast uppdaterad: 2014-11-09